Helene Billgren | hjärta h / heart h

(Scroll down for Swedish)

H as in heaven. H as in hell. H as in hurdles, hurdles to cross. H as in heart. H as in Helene. The letter h keeps following Helene Billgren and it is a signature that has sneaked into, as well as becoming a part of, her work. heart h allows the H to take place and like an arrow of love it pierces all the works in the exhibition. It comes from the heart and its sender is Helene Billgren. 

Failing can pave the way for something better, not as a truth but as an opportunity. I believe I see myself where I once started. Gothenburg, paper, cones from firs and my letter H.
(H. Billgren, 2014.)

What can seem ugly can instead, upon closer beholding, be pretty. And vice versa. It is a balancing act that Helene Billgren grappels with, but also forces her to use unconvetional, ”low” materials and recycling the failures. Last years collaboration with Grafikens Hus resulted, apart from the exhibition at Wanås Konst, in a pile of discarded prints. These prints are the starting point for what she chooses to call hybrids. The sheets are processed, drawed upon with charcoal and by that new stories are formed – stratified on one another with visible retakes. The works grow out in the room with colorful, decorative fringes made of her new favourite material, bast lace, and forgotten color wads taken from the studio floor. The studio and the work process move into the gallery space and a whole wall is covered in masonite. This raw material which she uses to paint upon becomes a backdrop, but also functions as a frame for the drawings. Painted objects, croched collars in bast lace and a wallpaper, printed from a photo original of the studio table, become part of the installation. 

Painting, the focus of Helene Billgren’s recent exhibitions, is here a part of a greater wholeness.
Paintings where dreamy and misty landscapes move towards more and more abstraction. It contains something romantic, but also threatning and sad. Movements and uncertenty in the pictures give the impression that the figures are on the run. The muted and ultramarine colors are pervading, and are partly inspired by covers of The Famous Five-Books (Author: E. Blyton, covers by H. Baldorf Berg). In the dramatic acrylic landscapes, layered in thin veils, there are tiny carved and drawn details so small you can hardly recognize them. As a secret code, a sos signal in the dark.

--

H som i himmel. H som i helvete. H som i hinder, hinder att hoppa över. H som i hjärta. H som i Helene. Bokstaven h följer Helene Billgren, det är en signatur som smugit sig in och som blivit en del av hennes verk. I hjärta h får H ta plats och som en kärlekspil genomborrar den utställningens alla verk. Det kommer från hjärtat och det är Helene Billgren som är avsändaren.

Att misslyckas kan vara vägen till något bättre, inte som en sanning men som en möjlighet. Jag tror mig se att jag är tillbaka där jag kom ifrån och där jag började. Göteborg, papper, grankottar och min bokstav H.
(Helene Billgren, 2014)

Det som anses vara fult kan istället, vid närmare beskådan, te sig fint. Och vice versa. Det är en balansgång som Helene Billgren brottas med, men som också driver på användandet av okonventionella, ”låga” material och återvinning av misslyckanden. Förra årets samarbete med Grafikens Hus resulterade, förutom en utställning på Wanås Konst, i en hög med kasserade tryck. Dessa utgör grunden i något hon själv väljer att kalla för hybrider. Bladen bearbetas, tecknas över med kol och ges nya berättelser – lagrade på varandra med synliga omtagningar. Verken växer ut i rummet med färgrika, dekorativa fransar av nya favoritmaterialet bastsnöre, och bortslängda färgtussar från ateljéns golv. Ateljén och arbetsprocessen flyttar till galleriet och en hel vägg kläs i masonit. Det råa materialet som hon annars målar på blir en kuliss, men fungerar också som inramning för teckningarna. Bemålade objekt, virkade kragar i bastsnöre och en tapet, tryckt utifrån en fotoförlaga av ateljébordet, blir en del av installationen.

Måleriet, som varit i fokus på Helene Billgrens senaste utställningar, är här en del av en större helhet. Det är ett måleri där drömska och dimmiga landskap rör sig mot allt mer abstraktion. Här finns något romantiskt, men också hotfullt och sorgligt. Det finns en rörelse och osäkerhet där figurerna kan uppfattas som om de vore på flykt. De dova, ultramarina tonerna är genomgående, och färgskalan är delvis inspirerad av omslagen till de klassiska Fem-böckerna (Författare: E. Blyton, omslag av H. Baldorf Berg). I de dramatiska landskapen, målade med akryl i tunna slöjor finns också små detaljer, ristade och tecknade så smått att man knappt uppfattar dem. Som en hemlig kod, en nödsignal i skymningen.