Thomas Broomé

Äta med ögonen

En text av Thomas Broomé

När jag gick på restaurangskolan kokade vi köttbuljong i stora grytor, något jag varken hade sett eller gjort tidigare. Då slängde man ner det som blev över men som inte var skräp: grönsaksspill, kött, ben, och senor efter man parerat en stek, och annat smått och gott som kunde ge smak till den ständigt småputtrande grytan som ibland stod på i flera dagar. Inget fick förspillas, och jag gillade den processen väldigt mycket. När man sedan tyckte att det fick vara nog (eller när läraren sa det) silade man av det som fortfarande mot förmodan var fast och började våldsamt koka ner, reducera, vätskan tills bara det vi kallade köttglass fanns kvar. Detta geléaktiga ämne fyllt av smak och djup använde vi sedan i den dagliga matlagningen för att smaka upp olika anrättningar. Lite ger mycket eller kanske tvärtom.

Jag har ofta beskrivit mitt konstnärliga arbete som en buljongkokning där jag samlar små brottstycken av olika idéer och betraktelser och sen får de koka ner, mosas samman till en inte alltid så aptitlig besatthet. Jag vet inte vad som ska fånga mig eller ens ibland varför det väl gör det. Men här står jag med min köttglass, lite besviken över denna geléiga, bruna, umamidoftande idé. Ska verkligen det här uppta mig, äta upp min tid, för en just då oöverskådlig framtid?

Äta konst, det låter märkligt och en smula pretentiöst eller ännu värre som en putslustig idé. Vad är det då i ätandet, konsumerandet, som intresserar mig? Någonstans där i den dallrande och halvtransparenta köttglassen ligger smaker/tankar och väntar på att ge kraft till den anrättning som ska bli min nästa utställning.

Visst, den uppenbara idén finns, den som stirrar en i ögonen och frågar: handlar detta om konsumtionen av konst? Ja det gör det, säger man då utan att tänka sig för, och när man tänkt lite till: nej det gör det inte, eller jo lite. En idé är inte nog, detta är ju ändå köttglass vi pratar om den har kokat länge. Det handlar lika mycket om det som inspirerat mig, andra konstnärer och deras verk som berört mig och som jag lustfyllt ätit med ögonen. Jo, man äter också med ögonen vilket alla tv-kockar säger så glatt. Men jag tror det ligger djupare än så, mitt intresse för att ”äta konst”. Det handlar nog mer om en slags naturmagisk akt, ett betvingande av det man ser, det som berör. Att möta något med kroppen.

James G. Frazer skrev i sin inflytelserika bok Den gyllene grenen om naturmagins två grundprinciper: ”Det som har stått i beröring står alltid i beröring” och ”Lika föder lika”. För den första principen kan man ta voodoo som ett exempel. Genom att betvinga, använda något som hår, naglar eller liknande från en person kan man påverka och manipulera den andres kropp och introducera plågor, men också begär i olika former, genom en sorts fjärrkontroll. Eller föreställningen om att när man t.ex. äter en björn, så transformeras björnens styrka och kraft till en själv, man blir stark som björnen. Lika föder lika är idén om att det jag gör i mikrokosmos också påverkar makrokosmos, man kan här framkalla regn över byn och dess ängar, genom att vattna en liten modell av den byn. Så klart kan man, upplyst som man är, förkasta och förlöjliga, men vi alla håller på att försöka påverka vår lilla modell så att den i sin tur ska öppna upp den stora omgivningen för oss. Likt James G. Frazer försöker vi övertyga oss själva om alltings saklighet och rationalisera bort den primitiva instinkten, barnets sätt att se på världen, fyllt av makalösa ting och skeenden. Som att en pinne kan bli ett svärd och ett svärd kan bli ett trollspö.

James åkte aldrig ens till de stammar eller folk han skrev om, han hade kontakt med missionärer som svarade på ändlösa frågor, men själv var han aldrig där. Man behöver inte ha varit där för att bygga luftslott efter sin egen idé, hitta sammanhang och göra antaganden, vilket leder till vilda spekulationer. Det är fantastiskt härligt tycker jag. Det vill säga om man inte befinner sig inom vetenskapens snäva ramar, vilket Sir James G. Frazer ju oturligt gjorde. Men ett litet tankeexperiment har ju ingen dött av. Vi lever ändå i andras luftslott av idéer så varför inte ta och göra ett eget.

Så i mitt lilla luftslott äter vi konst. Vi sitter i en grandios våning överblickandes Central Park och njuter av värdens generositet då hen plockar ner verk efter verk från väggar, podier och serverar oss. Picasso smakar lite segt säger nån, medan Hilma af Klint ser ut att ha lagrats fint där uppe i lådan på vinden. En antik skulptur har skivats upp och det brödlika innehållet konsumeras med smaskande och förnöjda leenden. Vi äter dem såsom de åt andra och vi inspireras och gör små tidsresor. Nu är vi plötsligt i efterkrigets Paris och i dess hopp om att vi ska kunna lösa problemen rationellt och sakligt. Innan dess gjorde vi en avstickare till en klassisk backanal och roade våra munnar med små läckra skulpturer, framförallt kommer jag ihåg en liten delikat man utfläkt över en klippa i vällust. Det var ”A once in a lifetime” att få smaka Marie-Louise Ekman som ju själv tagit en stor tugga av Baertling. Att avnjuta dessa två i samma målning var verkligen en fröjd. Den enda besvikelsen hittills var väl den något översötade Damien Hirst som intogs till eftermiddagskaffet. Vår värd lovar oss många härliga frestelser eftersom hen har hela skafferiet fullt av spännande konstnärskap. Och jag knäpper i hemlighet, under bordet, upp översta knappen i mina byxor i förväntan inför detta överdåd. Samtidigt som jag känner hur värden hungrigt äter upp mig med blicken.

Varje konstverk är en liten död skrev någon, och visst känns det så ibland. Man äter eller blir äten, men den ena organismens död blir liv till den andra. Den lilla döden ger liv åt fantasin och hur vi ser på världen. Kanske är det en av de saker som intresserar mig i detta arbetet: att ge liv och form åt tanken, hur absurd den än är. När verken tagit form kan jag umgås med dem och i det umgänget ser jag tanken tydligare.

– Thomas Broomé

Upcoming Exhibition

Contact

email

info@gallerimagnuskarlsson.com

phone

+46 8 660 43 53

address

Fredsgatan 12 • S-111 52 Stockholm, Sweden

instagram

Follow us on Instagram

gallery hours

Tuesday–Friday 12–5 pm
Saturday 12–4 pm
Or by appointment.

The gallery is closed for the summer and opens again on September 7th

hellvi kännungs

hellvi.blogspot.com

le manoir

www.lemanoirbanyuls.com