Jockum Nordström & Bruno Knutman

Vem gick i trappan? / Who Came in the Stairs?

16.8–27.9 2020, Tegnerforbundet, Oslo, Norway

From press release:


Jockum Nordström (b. 1963) and Bruno Knutman (1930-2017) are two distinctive artists who have patiently developed personal and unique bodies of imagery. They have both left great impressions amongst their contemporaries in their successive careers and have inspired many other artists. Despite the fact that they come from different generations and backgrounds, there are several points of contact both on artistic and personal levels. In their art practice, Nordström and Knutman have transcended boundaries through different materials and techniques, but drawing has been a fundamental component for both.

Work on the exhibition Vem gick i trappan? (Who came in the stairs?) began with The Norwegian Drawing Association (Tegnerforbundet) inviting Jockum Nordström to mount an exhibition in Oslo. Nordström is an internationally established artist, but his work has rarely been shown in Norway, so the opportunity was anticipated by the artist as both important and exciting. It was evident from the start that the exhibition was purely to consist of drawing. Although drawing as a concept can be interpreted in a broad sense, and includes large portions of Nordström's practice, he chose to focus specifically on graphite drawings for the exhibition in Tegnerforbundet.

While discussing the selection of work and content, Bruno Knutman’s name was mentioned from the start. Knutman, who passed away in 2017, was an early inspiration for Nordström. They met regularly over the years, resulting in a mutual sense of respect and kinship between them. Knutman's work has also rarely been exhibited in Norway, having been featured last as part of the exhibition Ung Skandinavisk Kunst (Young Scandinavian Art) at Gallery F15 in Moss in 1968.

In the exhibition we are presented with a personal selection of Jockum Nordström's graphite drawings spanning a time period from the mid-90s until today. Drawing has not only been the common thread in his art, but also throughout his life. Nordström has said that he has never stopped drawing - his childhood creations have seamlessly accompanied him to adulthood. Here we find a direct connection to Bruno Knutman's imagery. Knutman often returned to his own childhood drawings, which he considered vitally important depictions, and he developed his own iconography that evolved throughout his life. Both artists engage in a strong and lively dialogue with their inner child: for Knutman, more directly in terms of choice of imagery - often autobiographical - and for Nordström, in the form of a source that is continually drawn upon, a search for something authentic and free of pretense. The work by Bruno Knutman shown in the exhibition has also been chosen by Jockum Nordström. It is a series of ink drawings that Knutman made in the 60s, 70s and 80s. Some of them have been exhibited previously, and his work further amassed a significant following thanks to the book Runt hörnet (Around the Corner), published by Kalejdoskop in 1986.

In the catalog text for Bruno Knutman's exhibition Här står vargen för dörren (Wolf before the Door) at Lunds Konsthall in 2010, Anders Kreuger attempts to convey the essence of Knutman's art practice:

One is impressed by his visual and technical skill, but perhaps even more so by his unpredictability, his work beyond any conceivable art direction and his disinterest in any common measure of quality. What is crucial is his ability to set aside and reevaluate all acquired knowledge every single time to get where he wants to go - to the eternally renewing visual narrative of the self.

It seems no coincidence that Jockum Nordström a few years later called his exhibition at the LaM Museum in Lille Tout ce que j’ai appris puis oublié, or All I have learned and forgotten again. Both artists have a capacity for concentration and a presence that manifests itself in their work. Their creation of images is not driven by result, but rather born out of necessity. Jockum describes drawing in the book For the Insects and the Hounds (Zeno X / Koenig Books 2019) as follows:

The line is primitive and simple. It is difficult to draw. It always requires full concentration. Without concentration, it is hopeless. It is like sleeping without sleep. A whole world is to be conceived of. The line is close at hand. At an arm's length. You have to draw over and over again for something to appear. Or at least until you think there is something there. I do not draw to produce great images. I am driven by something else. It is not an exercise either, but rather an essential prerequisite.

An interest in telling stories, both from past history and the medium of narrative itself, is also something that unites the artists. Dan Jönsson writes in the catalog for the exhibition Nattstycke (Night piece) at Galleri Magnus Karlsson (2018) about Bruno Knutman's relationship to time:

Knutman makes use of moods and memories from a bygone era - not to reconstruct and readapt what was, but rather the opposite, to save it from the past and rediscover it in the light of the present. The visual world he builds is a contemporary universe, on the outside of stories while simultaneously being right at the heart of them. A world where the past and presence are intertwined. Round and round.

Katarina Wadstein Macleod presents a similar reasoning about Jockum Nordström in the book For the Insects and the Hounds:

Through his work, Nordström shows us that we are living in the era of dialogue. A necessary give-and-take relationship, between artist and viewer, between the human world and the animal, between bourgeois living and popular culture, between past and present. The world we are met with in For the Insects and the Hounds takes place in multiple time periods simultaneously. In this setting, we exist within both a contemporary and historical time and body of work.

Although it is interesting to compare two artists to discover what unites them, there are of course as many differences as there are similarities. This exhibition hopes to facilitate an exciting dialogue between them, while at the same time illuminating and deepening our understanding of two individual artists.

Stockholm February 19 2020

Magnus Karlsson


We would like to thank Jockum Nordström and Galleri Magnus Karlsson for an amiable collaboration, and for giving us this opportunity. Thanks also to Västerås Art Museum, The Royal Swedish Academy of Fine Arts, Stockholm, Birgitta Knutman and her family, and to the private owners who kindly loaned us works for this exhibition.

Jockum Nordström (b. 1963) is one of Sweden's most outstanding artists. He has exhibited regularly since the late 1980s, and had his international breakthrough in 2000. In 2005, his solo exhibition En pinne i skogen (A stick in the forest) was shown at Moderna Museet in Stockholm. In 2013, the solo exhibition All I Have Learned and Forgotten Again from LaM Lille was shown at the Camden Arts Center in London. In 2018, the solo exhibition Why is Everything a Rag was shown at the CAC, New Orleans. During 2020, in addition to this exhibition in Oslo, two major solo exhibitions will be set up, at Skissernas Museum in Lund and Le Criée in Rennes, France. Jockum Nordström is represented in the collections of, among others, MoMA (New York), George Pompidou Center (Paris), LaM (Lille), SFMoMA (San Francisco), Cleveland Museum of Art (Ohio), Hammer Museum (Los Angeles), Magazine III (Stockholm), Stockholm Modern Museum, and S.M.A.K. (Gent). He is represented by Gallery Magnus Karlsson (Stockholm), Zeno X (Antwerp) and David Zwirner (New York/London).

Bruno Knutman (1930-2017) was educated at the Valand Art Academy and the Polytechnic Art School in London in the 1950s. He made his debut in Stockholm at Lilla Paviljongen in 1957 and had a retrospective solo exhibition in Lund konsthall and Södertälje konsthall in 1982. During the 1960s, 1970s and 1980s he received much attention for his ink drawings, many of which have been collected in the book Runt Hörnet (Around the Corner - Kalejdoskop Publishers, 1986). In 1998, the exhibition Homo Sapiens was shown at Ystad Art Museum and Liljevalch Art Gallery. In the 2000s, he returned with the solo exhibition Här står vargen för dörren at Lunds konsthall and Allvarstider at Galleri Magnus Karlsson. In addition he has regularly had both solo and group exhibitions since the 1960s, as well as several public commissions. His work is part of multiple private collections and museums, including Moderna Museet and the National Museum in Stockholm. When Bruno Knutman passed away in 2017, he had just completed work on the exhibition Night Piece, which was posthumously shown at Galleri Magnus Karlsson in the spring of 2018. Also during 2018, a selection of his paintings was shown at the São Paulo Biennale in Brazil.

For more information:

Read the review in Morgenbladet
Read the review in Klassekampen


Från pressrelease:


Jockum Nordström (f. 1963) och Bruno Knutman (1930–2017) är två egensinniga konstnärer som genom tålamod skapat personliga, unika bildvärldar. De har båda gjort stort avtryck i sin samtid och även inspirerat många andra konstnärer. Trots att de kommer från olika generationer och bakgrund finns flera beröringspunkter, både på ett konstnärligt och personligt plan. I sina konstnärskap har de arbetat gränsöverskridande med olika material och tekniker, men tecknandet har för de båda utgjort en självklar grund.

Arbetet med denna utställning, Vem gick i trappan?, började med att Jockum Nordström fick en inbjudan från Tegnerforbundet i Oslo. Nordström är idag en internationellt etablerad konstnär, men har sällan visats i grannlandet Norge. För honom kändes det därför angeläget och spännande att göra denna utställning. Att det skulle bli en renodlad teckningsutställning var självklart redan från början. Även om begreppet teckning kan ses i vid bemärkelse, och kanske innefatta större delen av Nordströms konstnärskap, så valde han att fokusera på sina blyertsteckningar. När vi började diskutera urval av arbeten och innehåll dök Bruno Knutmans namn upp. Knutman, som gick bort för något år sedan, var tidigt en förebild för Nordström. De träffades återkommande genom åren och en ömsesidig respekt och känsla av släktskap växte fram. Inte heller Knutman har visats mycket i Norge, senast var på utställningen Ung Skandinavisk konst på Galleri F15 i Moss 1968.

I utställningen presenteras ett personligt urval av Jockum Nordströms blyertsteckningar från mitten av 90-talet fram till idag. Tecknandet har inte bara löpt som en röd tråd genom hans konstnärskap, utan hela hans liv. Nordström har sagt att han aldrig slutat teckna, eftersom barndomens bildskapande sömlöst övergick i vuxenlivets skapande. Här finns en direkt parallell till Bruno Knutmans bildvärld. Knutman återkom ofta till sina egna barndomsteckningar, med för honom livsviktiga motiv, och skapade en egen ikonografi som utvecklades under hela hans liv. Båda konstnärerna när en stark och levande dialog med barnet inom sig. I Knutmans fall kanske mer direkt motivmässigt och självbiografiskt, hos Nordström som en aldrig stängd bok och en strävan efter något autentiskt och oförställt. Verken av Bruno Knutman som visas i utställningen har valts av Jockum. Det är en svit tuschteckningar som Knutman gjorde under 60-, 70- och 80-talet. Vissa av dem har ställts ut tidigare men också erhållit en kultstatus genom boken Runt hörnet (Kalejdoskops förlag, 1986).

I en katalogtext till Bruno Knutmans utställning Här står vargen för dörren på Lunds Konsthall 2010 försöker Anders Kreuger ringa in essensen i Knutmans konstnärskap:

Man imponeras av hans visuella och tekniska skicklighet, men kanske ännu mer av hans oförutsägbarhet, hans arbete vid sidan av varje rådande konstriktning, hans suveräna ointresse för varje överenskommet kvalitetsbegrepp. Det avgörande är hans förmåga att åsidosätta och ompröva all förvärvad kunskap för att nå dit han måste nå varje gång – till den ständigt nya bildberättelsen om det egna självet.

Det ser ut som en tanke att Jockum Nordström något år senare kallar sin utställning på museet LaM i Lille för Tout ce quo j’ai appris puis oublié, dvs. Här finns allt jag lärt mig och glömt bort. Hos de båda konstnärerna finns en förmåga till koncentration och närvaro som manifesteras i deras arbeten. Det är ett bildskapande som inte är resultatinriktat utan fött ur en nödvändighet. Jockum beskriver tecknandet så här i boken For the Insects and the Hounds (Zeno X/Koenig Books 2019):

Linjen är primitiv och enkel. Det är svårt att rita. Det kräver alltid full koncentration. Utan koncentration är det hopplöst. Det är som att sova utan sömn. En hel värld ska gå igång. Linjen finns nära handen. På en armlängds avstånd. Man måste rita om och om igen för att det ska bli något. Eller i alla fall tills man tror att det finns något där. Teckna gör jag inte för att det ska bli bra bilder. Det är något annat som driver mig. Det är inte heller någon övning, men det är en förutsättning.

Intresset för historien, både dåtiden och berättelsen, är också något som förenar de båda konstnärerna. Dan Jönsson skriver i katalogtexten för utställningen Nattstycke på Galleri Magnus Karlsson 2018 om Bruno Knutmans förhållande till tiden:

Knutman använder sig av stämningar och minnesbilder ur det förgångna inte för att rekonstruera och tillrättalägga det som var utan tvärtom, för att rädda det ur det förflutnas dy och lyfta upp det i det närvarandes ljus. Den visuella värld han bygger upp är ett samtidighetens universum, på en gång utanför historier och mitt i hjärtat av den.
En värld där det förflutna och det närvarande tvinnas samman. Varv på varv.

Katarina Wadstein Macleod är inne på ett liknande resonemang om Jockum Nordström i boken For the Insects and the Hounds:

Nordström visar med sitt konstnärskap att vi nu befinner oss i dialogernas tid. I ett nödvändigt givande och tagande, mellan konstnär och betraktare, mellan människornas värld och djurens, mellan finrum och populärkultur, mellan dåtid och nutid. Den värld som möter oss i For the Insects and the Hounds utspelar sig i flera tidsrymder samtidigt. Däri befinner vi oss i både ett nu och en historisk tid och konst.

Det kan vara intressant att på detta vis sammanföra två konstnärer och se vad som förenar dem, men självklart finns här lika många olikheter som likheter. Förhoppningen är att utställningen skapar en spännande dialog dem emellan och samtidigt belyser och fördjupar förståelsen av de två enskilda konstnärerna.

Jag vill rikta ett stort tack till Birgitta Knutman med familj för fint samarbete och för möjligheten att få låna Bruno Knutmans verk till utställningen.

Stockholm den 19 februari 2020

Magnus Karlsson


Jockum Nordström (f.1963) är en av Sveriges mest uppmärksammade konstnärer. Han har ställt ut regelbundet sedan slutet av 1980-talet, och fick ett internationellt genombrott år 2000. 2005 visades separatutställningen En pinne i skogen på Moderna Museet i Stockholm. 2013 turnerade separatutställningen All I Have Learned and Forgotten Again från LAM, Lille till Camden Arts Centre i London. 2018 visades separatutställningen Why is Everything a Rag på CAC, New Orleans. Under 2020 arrangeras, förutom utställningen i Oslo, två större separatutställningar, på Skissernas Museum i Lund och Le Criée i Rennes, Frankrike. Jockum Nordström finns representerad i samlingarna på bl.a. MoMA, New York, Centre George Pompidou, Paris, LAM, Lille, SFMoMA, San Francisco, Cleveland Museum of Art, Ohio, Hammer Museum, Los Angeles, Magasin III, Stockholm, Moderna Museet Stockholm, S.M.A.K. Gent. Han representeras av Galleri Magnus Karlsson, Stockholm, Zeno X, Antwerpen och David Zwirner, New York/London.

Bruno Knutman (1930–2017) fick sin utbildning på Valands konsthögskola och Polytechnic Art School i London på 1950-talet. Han debuterade i Stockholm på Lilla Paviljongen 1957 och hade en retrospektiv separatutställning i Lunds konsthall och Södertälje konsthall 1982. Under 1960-, 1970- och 1980-talet fick hans tuschteckningar stor uppmärksamhet och många av dem finns samlade i boken Runt hörnet (Kalejdoskops förlag, 1986). 1998 visades utställningen Homo Sapiens på Ystads konstmuseum och Liljevalchs konsthall. På 2000-talet återkom han med separatutställningarna Här står vargen för dörren på Lund konsthall och Allvarstider på Galleri Magnus Karlsson. Utöver detta ställde han ut kontinuerligt sedan 1960-talet, både separat och på samlingsutställningar samt gjorde utsmyckningar. Hans verk finns i många privata samlingar och museer i Sverige, bl.a. Moderna Museet och Nationalmuseum i Stockholm. När Bruno Knutman avled 2017 hade han färdigställt utställningen Nattstycke som postumt visades på Galleri Magnus Karlsson våren 2018. Under 2018 visades ett urval av hans målningar på São Paulo-biennalen i Brasilien.

För mer information:

Läs recensionen i Morgenbladet
Läs recensionen i Klassekampen

Upcoming Exhibition

Bella Rune


12.3—16.4 2022




+46 8 660 43 53


Fredsgatan 12 • S-111 52 Stockholm, Sweden


Follow us on Instagram

gallery hours

Tuesday–Friday 12.00–5.00 pm
Saturday 12.00–4.00 pm
or by appointment.

hellvi kännungs

le manoir