Mamma Andersson

Dog Days

23.2–5.4 2012, Galleri Magnus Karlsson

Galleri Magnus Karlsson is pleased to present Mamma Andersson’s sixth solo exhibition in the gallery; Dog Days. The exhibition presents a new series of paintings which has recently been shown at Museum Haus Esters, Kunstmuseen Krefeld, Germany.

It is one of those unbearably hot days that leaves you panting for breath; not a breeze to alleviate the searing heat. But work has to go on, and it is a painstaking job. Digging up the parched soil section by section, centimetre by centimetre to find clues – that is what has brought about this torture. Three people dressed in sterile green coats have divided up the area with tape so as to keep track of it all – archaeologists of a dreadful deed that cannot have been that long ago. The toil involved is written in their every gesture. As they lean forward, we sense the burden of the work in their arching backs, their hanging smocks, their dangling hair. The only person who is standing upright is wiping the sweat from her brow. It was this figure above all that exerted a magic draw on the artist as she chanced upon the photo in a newspaper and used it as the model for her painting: an almost archetypical figure, comparable with the great heroes of antique sculpture. This gesture of wiping away the sweat is the epitome of grinding labour. And because she also keeps her eyes averted from her surroundings, she conveys a moment of growing awareness and forms as such the bridge to the viewer, who attempts to reflect on the significance of the occurrence that is depicted. Round about are isolated staves marking the location of various finds – and revealing perhaps something of the story that preceded them. The whole area is screened off from the surroundings by white sheets, presumably so as to shield innocent eyes from the horror that may ultimately come to light.
But while the protagonists are still busy with their work, the viewer has already come face to face with something else. Unnoticed by the people occupying the picture, a formless blackness is spreading out quite unexpectedly in their midst. Pitch black, dry and matt at the centre before fraying out into fluid edges, the formation pours down across the scene from above, and we witness how its effluvium unites with one of the dark areas that have been dug up.
We know such black, imponderable sections from Edvard Munch’s paintings, where they constitute emanations of psychological states – of melancholy, jealousy or mortal fear – but in his case they are always bound to the people he depicted. In Dog Days, however, the black form goes its own way, quite divorced from the actors’ psyches: a nameless calamity that will gradually take possession of the whole scene.
Almost five hundred years earlier, Albrecht Dürer painted a small watercolour that originated in a nightmare, as the artist eloquently describes in a subscript written on the selfsame sheet of paper. Das Traumgesicht [The Dream] from 1525 shows a number of enormous, seemingly apocalyptical columns of water that burst up over a wide-ranging landscape and threaten to inundate the entire country. Even if Mamma Andersson’s work is not about a nightmare, the black area in Dog Days is clearly related to the blue area in Das Traumgesicht. In both cases we are witnessing an occurrence that descends on the protagonists or the artist without any prior warning, as something fateful that brooks no escape. But unlike Dürer, in Andersson’s case the monstrosity eludes all concrete description. The title alone makes a certain allusion to old superstitions, to the “dog days” – the time between the end of July and the end of August as a period of misfortune accompanied by crop failures, sickness and poisoned water: something that the world today has come to experience as a permanent state. Seen as such, Dog Days does not really convey a crime investigation; the painting points rather to the archaic power of the inexplicable which, with one fell blow, can turn the normal course of things on its head.

Excerpt from a text by Martin Hentschel, Director, Kunstmuseen Krefeld.
The full text is included in the new book Dog Days, published by Kerber Verlag. The book, 108 pages, and also includes a new text written by Nobel prize winner in literature Elfriede Jelinek.

Svenska: 

Vi har glädjen att presentera Mamma Anderssons sjätte separatutställning på galleriet; Dog Days. Utställningen presenterar målningar utförda det senaste året och har nyligen visats på Museum Haus Esters, Kunstmuseen Krefeld, Tyskland.

Det är en av dessa outhärdligt heta dagar som får en att kippa efter andan; inte en lindrande vindfläkt i den kvalmiga luften. Och ändå måste arbetet göras, ett minutiöst arbete. Bit för bit, centimeter för centimeter ska den torra marken grävas upp i sökandet efter spår, själva anledningen till denna tortyr. Tre personer, klädda i aseptiskt gröna skyddskläder, har delat in terrängen med plastband för att skapa sig en överblick – arkeologer av en utgrävning av en fruktansvärd händelse som måste ha skett för inte så värst länge sedan. Det mödosamma i deras förehavanden uttrycks i gesterna. När de böjer sig framåt kan vi urskilja det tunga arbetet i deras krökta kroppar, i deras hängande kläder och hår. Den enda person som står upp torkar svetten ur pannan. Det var i synnerhet denna figur som gjorde ett fängslande intryck på konstnären när hon som av en tillfällighet i en tidning stötte på det reportagefoto som har tjänat som förlaga till målningen: en närmast arketypisk figur jämförbar med de stora hjältarna ur den antika skulpturens historia. I själva gesten att torka svetten ur pannan kommer arbetets börda till uttryck. Och eftersom hon samtidigt vänder blicken från omgivningen ger hon också uttryck för en växande kunskap om det som har skett och utgör därmed en brygga till bildens betraktare, som försöker reflektera över vidden i den händelse som skildras. Runt omkring är tunna käppar utsatta för att markera fyndorter; om möjligt avslöjar de något av det som har skett på platsen. Terrängen som helhet är avskild från omgivningen genom vita dukar, som handlade det om att skydda oskyldiga ögon från det fasansfulla som till sist kanske kommer i dagen.
Men samtidigt som protagonisterna är sysselsatta med sitt arbete, konfronteras bildens betraktare med någonting annat. Obemärkt av figurerna i bilden breder plötsligt en formlös svärta ut sig mitt emellan dem. Kolsvart, torr och matt i mitten, flytande och mer fransad utåt kanterna, rinner denna skapelse ned över bilden ovanifrån och vi blir vittnen till hur dess utdunstningar smälter samman med en av de utgrävda, mörka rutorna i fältet.
Från Edvard Munchs målningar känner vi igen sådana svarta, ovägbara partier som utflöden av psykiska tillstånd, vare sig det är melankoli, svartsjuka eller dödsångest; hos Munch är dessa alltid knutna till den person som skildras. I Dog Days däremot bryter det svarta fram avskilt från aktörernas psyken; en namnlös olycka som undan för undan kommer att ta hela scenen i besittning.
Nästan femhundra år tidigare målade Albrecht Dürer en liten akvarell inspirerad av en mardröm; om detta ger konstnären själv besked i en text på samma blad. Das Traumgesicht [Drömmen] från 1525 visar ett antal kolossala, till synes apokalyptiska vattenpelare som bryter in över det vidsträckta landskapet och slutligen hotar att dränka hela landet. Även om det inte handlar om en mardröm hos Mamma Andersson så är svärtan i Dog Days ändå i högsta grad besläktad med de blå formerna i Das Traumgesicht. I båda fallen handlar det om en händelse som drabbar protagonisterna respektive konstnären utan förvarning, om något ödesdigert, något som inte går att undkomma. Men till skillnad mot hos Dürer undandrar sig det ohyggliga varje konkret förklaring hos Mamma Andersson. Redan titeln ger en fingervisning om gammal vidskeplighet, den om rötmånaden (eng. dog days) – tiden mellan slutet av juli och slutet av augusti – betraktad som en tid av olycka åtföljd av missväxt, sjukdomar och förgiftat vatten:1 något som världen av idag upplever som ett permanent tillstånd. Så sett föreställer inte Dog Days till exempel uppklarandet av ett brott: målningen pekar i betydligt högre grad på det oförklarligas arkaiska kraft, som i ett enda slag är i stånd att vända upp och ned på den vardagliga lunken.

Ur en text av Martin Hentschel, Museum, Kunstmuseen Krefeld.
Hela texten återfinns nya boken Dog Days, 108 sidor, utgiven av Kerber Verlag. Här finns också en nyskriven text av nobelpristagaren Elfriede Jelinek.

Reviews/ Recensioner:
www.nyartsmagazine.com (english)
www.svd.se (swedish)
www.dn.se (swedish)
www.konsten.net (swedish)
www.omkonst.se (swedish)
www.aftonbladet.se (swedish)

Press Kit: 
Exhibitions: 

Upcoming Exhibition

Contact

email

info@gallerimagnuskarlsson.com

phone

+46 8 660 43 53

address

Fredsgatan 12 • S-111 52 Stockholm, Sweden

instagram

Follow us on Instagram

gallery hours

Tuesday–Friday 12–5 pm
Saturday 12–4 pm
Or by appointment.

The gallery is closed for the summer and opens again on September 7th

hellvi kännungs

hellvi.blogspot.com

le manoir

www.lemanoirbanyuls.com