Johanna Karlsson | Avsnitt / Chapters

We are pleased to present Johanna Karlsson’s (b. 1968) ninth exhibition at the gallery.
Chapters presents new sculptures and drawings in a spatial installation.

The meticulously detailed sections of nature that Johanna Karlsson dissects and constructs, are those that are on the boundary between city and untouched countryside. This is a nature influenced by man, existing in the shadow of civilization. The nature is transformed – rocks are broken, soil is dug up and trees are felled – and it carries stories that are silenced. An excavated hole is a temporary order of natural matter that both talks about bygone eras and something that is yet to come. In Johanna Karlsson’s sculptures, an occasional, seemingly insignificant situation becomes something permanent and significant. A piece of time in an eternal loop.

Johanna Karlsson takes fragments of nature into a cultural context, and the result is a laboratory-like presentation with an emotional load – a personal and poetic natural science. She is studying carefully but not searching, her excavations are not an archaeologist. It is an exploration without endpoint with a convincing methodology to tell about culture by depicting nature. It’s about what we choose to cherish and what we neglect in our natural environment. About our constant need to organize, structure, change, besiege or abandon.

Johanna Karlsson does not ad any special symbolic or thematic narratives to her nature studies. They belong to the larger story of all thing’s birth, construction and destruction. The time spent with the work is synonymous with the content.

--

Vi har glädjen att presentera Johanna Karlssons (f.1968) nionde utställning på galleriet. Avsnitt presenterar nya skulpturer och teckningar i en rumslig installation.

De minutiöst detaljrika avsnitt av natur som Johanna Karlsson dissekerar och konstruerar är de som ligger i gränslandet mellan stad och land. En natur som är påverkad av människan och existerar i skuggan av civilisationen. Naturen omformas – berget sprängs, jorden grävs och träden fälls – och innehåller berättelser som tystnar. En grävd grop är en tillfällig ordning av naturlig materia som både talar om svunnen tid och om något som komma skall. En tillfällig, till synes betydelselös situation som i Johanna Karlssons skulpturer blir något permanent och signifikant. Ett stycke tid som läggs i en evig loop.

Johanna Karlsson tar fragment av naturen till ett kulturellt sammanhang och resultatet blir en laboratorieliknande presentation med en känslomässig laddning – en personlig och poetisk naturvetenskap. Hon studerar noggrant men letar inte, hennes gropar är inte en arkeologs. Det är en uppgrävning, omgrävning och ett omordnande. Ett undersökande utan slutpunkt med en övertygande metodik att berätta om kultur genom att skildra natur. Om vad vi i vår miljö väljer att vårda och vad vi försummar. Om vårt ständiga behov att organisera, strukturera, ändra, belägra eller överge.

Johanna Karlsson skriver i sina naturstudier inte in särskilda symboliska eller tematiska narrativ. De tillhör den större berättelsen om alltings födelse, konstruktion och förstörelse. Tiden som läggs i arbetet är synonymt med innehållet.