Lisa Jonasson | Akt och mening / Act and meaning

(Scroll down for Swedish)

We are pleased to present Lisa Jonasson’s second comprehensive solo exhibition at the gallery. In the exhibition Act and Meaning, a larger site-specific installation and new assemblages in painted cut-out paper and wood are presented.

Lisa Jonasson (b. 1978) is educated at the Royal Institute of Arts in Stockholm (1999–2004). In conjunction with a student exhibition at Kulturhuset, Stockholm in 2003, her text-based posters were widely recognized. The works combined humor, community engagement, provocation and intriguing poetry. She received the Maria Bonnier Dahlin Foundation’s Artist Award and arranged a biennial in her own name, The Lisa Jonasson Biennial, at various locations in Stockholm, Sweden. The linguistic aspect of Lisa Jonasson’s work has remained, but the written word has developed into comic strips and later to wordless paper collages.

In 2012, the solo exhibition Man’s Inner in Average at Bonniers Konsthall in Stockholm, presented Lisa Jonasson’s painstaking and richly detailed paper-cut-out collages. The swarming pictures were intuitively made with small pieces of cut-out and painted paper mounted with great precision. The technique and theme were developed in the first solo exhibition The Circle Must End at Galleri Magnus Karlsson in 2015. Here the collages were given three-dimensional parts and more distinct compositions.

In recent years she has worked with a number of public commissions before returning with the current exhibition Act and Meaning at the gallery.

The word meaning extends between signification and intention, act between drama and action. In my new work, the cut-out figures extend over curved surfaces, without even knowing that they enter the third dimension.

In the new works the three-dimensional parts are given more focus – both in carved elements and in backgrounds that are arched inwards and outwards. Lisa Jonasson describes the works as a division of bodies and surfaces. The bodies are carved in balsa wood, into a kind of anonymous objects with a purpose to carry the surface.

The bodies become my partners as the motifs grow. I carve and shape something that can carry the surface towards the viewer. The feeling is that I develop the possibility of my own images.

A series of works in the shape of books reconnects to Jonasson’s earlier text-based works and comic strips. Here, however, it is rather symbols, signs and information that brings to mind Egyptian murals and ancient narrative. The book spreads offer a promise of pages before and after what is unfolded right now. The story is not a whole, it both ’is’ and has a continuation. Something that in a way, is significant for Jonasson’s art in general — the images have a before and after, they continue in time and space.

I think of the creation of images as the writing’s zealous sibling, in which embodiment, form and meaning are impossible to distinguish. I think of cave paintings, whose moose are not depicted, but interpreted. The picture is a predictive spell with hope of good hunting luck. The cave painter’s execution, purpose or meaning, and also painting on the wall – it is not possible to discern a hierarchy, it is as if the very attempt to understand the work in parts is wrong. I think it is the peculiarity and potential of image creation that the act, meaning and product cannot be separated.

--

Vi har glädjen att presentera Lisa Jonassons andra större utställning på galleriet. I utställningen Akt och mening presenteras en större platsspecifik installation samt nya assemblage i färgat klippt papper och trä.

Lisa Jonasson (f. 1978) är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm (1999–2004), och fick i samband med en elevutställning på Kulturhuset 2003 stort genomslag med sina textbaserade affischer. Verken kombinerade humor, samhällsengagemang, provokation och en egensinnig poesi. Hon erhöll Maria Bonnier Dahlins stipendium och arrangerade under några år en biennal i eget namn, The Lisa Jonasson Biennial, på olika platser i Stockholm. Det språkliga har levt kvar i Lisa Jonassons konstnärskap, men texterna har utvecklats till seriestrippar och senare till ordlösa papperscollage.

Under 2012 visades separatutställningen Människans inre i genomsnitt i spetsen på Bonniers konsthall där Lisa Jonasson presenterade sina tålamodsprövande pappersklippcollage. De myllrande bilderna skapades intuitivt av bemålade och klippta små pappersdelar som monterats med stor precision. Tekniken och temat utvecklades i den första separatutställningen Cirkeln måste sluta på Galleri Magnus Karlsson 2015. Här fick collagen tredimensionella delar och tydligare kompositioner.

De senaste åren har hon arbetat med ett antal offentliga gestaltningsuppdrag innan hon nu återkommer med utställningen Akt och mening på galleriet.

Ordet mening sträcker sig mellan betydelse och avsikt, akt mellan skådespel och handling. I mina nya arbeten sträcker sig de klippta figurerna över krökta ytor, utan att själva veta om det inträder de i den tredje dimensionen.

Det tredimensionella får mer plats i de nya verken. Här finns både snidade bildelement och bakgrunder som är välvda inåt och utåt. Lisa Jonasson säger att verken är uppdelade i bildkroppar och bildytor. Bildkropparna skapas i balsaträ, ett slags anonyma föremål vars syfte är att bära bildytan.

Bildkroppen blir min samarbetspartner när bildytan växer fram. Jag täljer och formar något som kan bära ytan mot betraktaren. Känslan är att jag framkallar min egen bilds möjlighet.

En serie verk i form av böcker återkopplar till Jonassons tidigare textverk och serier. Här handlar det dock mer om bilder, tecken och information som för tankarna till egyptiska väggmålningar och uråldrigt berättande. Bokuppslagen ger ett löfte om sidor före och efter det som ligger öppet just nu. Berättelsen är inte hel, den både ’är’ och har en fortsättning. Något som på sätt vis och genomsyrar Jonassons konst i allmänhet – bilderna har ett före och ett efter, de fortsätter i tid och rum. 

Jag upplever bildskapandet som skrivandets yviga syskon, hos vilket utförande, form och betydelse är omöjliga att åtskilja. Jag tänker på grottmålningar, vars älgar inte är avbildade, utan gestaltade. Bilden en förutsägande besvärjelse med hopp om god jaktlycka. Grottmålarens utförande akt, syfte eller mening, och så målning på väggen – det går inte att urskilja en hierarki, det är som om själva försöket att förstå verket i delar är fel. Jag tänker att det är bildskapandets särart och potential, att akt, mening och produkt inte kan separeras.

Läs en recension av Andreas Mangione i Kunstkritikk

Läs en recension av Susanna Slöör i Omkonst.se