I år firar Nordiska Akvarellmuseet sitt 25-årsjubileum. Sedan invigningen har museet presenterat 140 utställningar med svensk och internationell akvarellkonst i fokus. Jubileumsåret avslutas med tre självständiga separatutställningar som visas samtidigt. Ramverket i denna konstkavalkad, där olika visuella uttryck visas parallellt utan att kollidera med varandra, är människans existentiella skymning.
Museet välkomnar tre stora bildberättare: Vanessa Baird från Norge samt Peter Köhler och Johan Thurfjell, båda från Sverige. Deras namn är väletablerade och betydelsefulla för den nordiska samtidskonsten. Var och en av dem står för sin egen del i denna presentation där tre distinkta visuella röster spinner olika historier oberoende av varandra. Det handlar om det verkliga och det övernaturliga, liv och död, kärlek och krig som i sin tur slutar i ett obeskrivligt lidande.
Stämningar och energi skiftar utställningsrummen igenom. Från det viskande lågmälda till det vrålande högljudda, från det monokromt lugna till det färgstarkt chockerande. Överraskningar, suggestionskraft och en säregen blandning av humor och allvar är de konstnärliga grepp som används i berättelser om människans komplexa natur och hennes eviga pendlande mellan ljus och mörker.
Om Peter Köhler
Köhler inspireras av många företeelser. Högst på listan står folktro, det ockulta och esoterik. Viktiga är också litterära källor som gotiska berättelser av E.T. A. Hoffmann och Edgar Alla Poe.
Den fantasieggande utställningstiteln I den djupaste natten – ett uttryck som syftar på nattens mörkaste och kallaste stund – utgör ett ramverk. Varje bild är dock en värld i sin egen rätt. Vissa karaktärer återkommer. Vargar, ormar, fauner, häxor och liemannen möts i en sorts tarantella eller en karnevalisk dödsdans som påminner om jordelivets förgänglighet.
Arkitektoniska element som gåtfulla byggnader, dörrar och trappor skapar fascinerande rumsligheter. Växtligheten är en levande organism i sig. Betraktaren får helt enkelt navigera i myllrande scenerier på imaginära platser utan några kartor eller säkra koordinater.
Olika bildkonventioner blandas i ett virrvarr av detaljer som ibland hakar in i varandra och ibland flyter fritt. Det är nästan som om bilderna var ett resultat av en flödande automatisk skrift med okontrollerade händelsekedjor som avlöser varandra. Det finns ofantligt mycket att upptäcka i dessa scener där verklighetens ordning är satt ur spel. I detta häpnadsväckande organiserade kaos kan blicken förlora sig på livstid utan att någonsin ha det tråkigt.
Mer information:
--
Warmly welcome to inaugurate the autumn exhibitions with us. The Nordic Watercolour Museum’s anniversary year concludes with three major visual storytellers: Peter Köhler, Johan Thurfjell, and Vanessa Baird. Each artist contributes their own distinctive voice to this presentation, where three unique visual languages weave separate narratives, independent of one another. The mood and energy shift throughout the exhibition spaces.
In Peter Köhler’s dizzying visual world – drawn from folklore, the occult, and esotericism – the familiar order of reality is upended. Johan Thurfjell’s work leads us directly into great and small mysteries, navigating the boundaries between dream and wakefulness, life and death, light and darkness. Vanessa Baird’s latest large-scale works are furious testimonies to the suffering taking place across various parts of the world.
About Peter Köhler
Dazzlingly beautiful and vaguely disturbing – is perhaps one way of describing Peter Köhler’s indescribable and monstrous imagery. There is something hallucinatory about his dark romanticism that hold our eyes in thrall from the very first glance.
Köhler is inspired by a myriad of phenomena. Top of the list is folklore, the occult and esoterica. Literary sources are also vital, including the gothic tales of E.T.A. Hoffmann and Edgar Allan Poe.
The evocative exhibition title, In the Dead of Night – an expression that usually refers to the darkest and coldest nocturnal hours – provides the framework. Each picture, however, is a world of its own. Some characters recur. Wolves, serpents, fauns, witches and the grim reaper meet in a tarantella or a carnivalesque danse macabre, reminding us of the transience of earthly life.
Architectonic elements such as enigmatic buildings, doors and staircases create mindboggling spatialities. The greenery is a living organism in itself. The viewer is simply forced to navigate the chaotic sceneries in imaginary places without maps or reliable coordinates.
Different pictorial conventions are mixed in a jumble of details that sometimes interlink and sometimes float freely. It is almost as though the images were the result of fluid automatic writing with a ceaseless chain of uncontrolled events. There is an abundance to discover in these scenes, where the order of reality no longer applies. In this astonishing, organised chaos, the gaze can go astray for a lifetime without ever getting bored.
More information:
