Lördag 14 mars invigs utställningen med vernissage kl 18.00 och samtal mellan konstnären Bella Rune och kyrkoherde Sven Milltoft kl 18.30. Fri entré.
Utställningen Allt kött är hö består av en serie skulpturer i dialog med Hedvig Eleonoras kyrkorum. Verk av tråd och trä, i lätt balans, tillfällig spänning och jordbunden tyngd förstärker de det förgängliga och tillfälliga i upplevelsen av att vara människa. Materialitet förskjuts och förändras i en tillvaro präglad av det digitala.
Vad är tung och lätt? Vad är en kropp? Hur ser förgänglighet ut idag?
Trots att skulpturerna är analoga och materiellt påtagliga, ställer de frågor om vår perception och hur vi kategoriserar och sorterar världen där vi är både immateriella och dödliga. Skulpturerna är mer aktivitet än objekt, de fungerar som en förstärkare av den situation där de ingår, men där också människor på platsen, rummets arkitektur och minne spelar roll. Skulpturerna vill vara ett mentalt klister eller plåster som gör något med relationen mellan kropp och arkitektur, mellan historia och samtid, mellan modernism och tradition och agerar någonstans mellan vävstol och väv. Tråden är på ett sätt en av världens ur-teknologier, som när vi knäckte den koden skapade oändliga möjligheter inom alla delar av livet. Tråden har sett likadan ut (förmodligen sedan neadertalarna) och den är genial, en annan styrka än betong och brons, den bryts inte utan studsar elastiskt tillbaka och håller ihop världen med sin spänningsstyrka, som bildar både väv och bro.
– Svenska Kyrkan
Bella Rune beskriver det som en ynnest att vara i Hedvig Eleonora kyrka.
– Hedvig Eleonoras arkitektur och kontrasten när man stiger in från gatan påverkar sinnet och skapar en sfär där tiden lösgör sig och skapar andra relationer mellan nu och då. Andra minnen träder fram. Jag tycker mycket om hur ljuset silas och får en nästan fysisk form. Själv tycker jag mycket om att möta samtidskonst i olika miljöer och kyrkorummet har ju en lång tradition av konst så det är en ynnest att få vara i dialog med denna plats där det finns så fin tradition av hantverk och konst, säger hon.
Namnet på utställningen känner nog många igen från frasen i psalmen En vänlig grönskas rika dräkt, som i sig är hämtad från orden i Jesajas bok kapitel 40 i bibeln, där människans liv jämförs med gräs och blommor som vissnar.
Allt kött är hö är ju en bibeltext om förgänglighet. Hur är din egen relation till förgängligheten som livsvillkor? Döden?
– Det är ju en textrad som jag som barn uppväxt i Sverige tidigt mött och funderat över. Kanske är det min Memento Mori som påminner om min förgänglighet och det smärtsamma och vackra i att inte leva för evigt. Jag gräver i förgängliga material och intresserar mig för hur samtida arkeologer ruckar på historieskrivning genom att titta på det som inte finns, det som förmultnat, och försöker skönja de aktiviteter och människor kopplade till dessa saker vilka utgör ca 85% av allt som människan tillverkat.
Utställningen består av en serie skulpturer i dialog med Hedvig Eleonora kyrkorum. Vernissagen sker kl 18.00 och följs av ett samtal mellan konstnären Bella Rune och kyrkoherde Sven Milltoft kl 18.30 med fri entré.
I sina verk använder Bella Rune ofta textil i ett sammanflätade system. Ofta är trådar en viktig del i verken. Genom materialen skapar hon ofta stora verk som förändrar hur man upplever rummet omkring sig.
Hur ser du på trådens betydelse i ditt skapande och i historien?
– I min textila foliehattsvärld är skriftspråket och textila formuleringars utveckling helt förbundna, ett sätt att läsa, men också skriva världen. Ett barn svarade mig när jag påstod att det är den bästa uppfinningen att det inte alls är en uppfinning. Vad är det då? Det är som att andas. Kanske är det i strumpbyxans reva eller tröjans hål som tråden först ger sig till känna. Den minsta beståndsdelen i så mycket som människan skapat och kanske den mest revolutionerande uppfinningen och en teknologi som ser likadan ut nu som när tidiga människor (och Neandertalare?) tvinnade fibrer från djur och växter. Tråden går också att återanvända, mina skulpturer blir ett förslag på hur tråden kan formuleras, men går att ta isår och stickas eller vävas till något annat.
I hennes konst finns ibland också inslag av performance. Bella Rune vill att konsten ska skapa nya möten och relationer mellan människor och mellan olika uttryck, till exempel mellan digitala och fysiska världar eller mellan samtida kultur och konsthistoria.
Mer information:
--
The exhibition opens Saturday March 14 with a reception at 6 pm and a conversation between artist Bella Rune and vicar Sven Milltoft at 6.30 pm. Free admission.
The exhibition Allt kött är hö (All Flesh is Grass) consists of a series of sculptures in dialogue with the interior of Hedvig Eleonora Church. Works of thread and wood, in delicate balance, temporary tension and earthbound heaviness, reinforce the transience and impermanence of the human experience. Materiality is shifted and transformed in an existence characterised by the digital.
What is heavy and light? What is a body? What does transience look like today?
Although the sculptures are analogue and materially tangible, they raise questions about our perception and how we categorise and sort the world in which we are both immaterial and mortal. The sculptures are more activity than objects; they serve to reinforce the situation in which they are included, but where people in the place, the architecture of the room and memory also play a role. The sculptures aim to be a mental adhesive or plaster that does something with the relationship between body and architecture, between history and the present, between modernism and tradition, acting somewhere between the loom and the weave. In a way, thread is one of the world's original technologies, which, when we cracked its code, created endless possibilities in all areas of life. The thread has looked the same (probably since Neanderthal times) and it is ingenious, stronger than concrete and bronze, it does not break but bounces back elastically and holds the world together with its tensile strength, forming both fabric and bridges.
–Swedish Church
Bella Rune describes it as a privilege to be in Hedvig Eleonora Church.
–Hedvig Eleonora’s architecture and the contrast when you step in from the street affect the mind and create a sphere where time is released and creates other relationships between now and then. Other memories emerge. I really like how the light is filtered and takes on an almost physical form. I myself really enjoy encountering contemporary art in different environments, and the church interior has a long tradition of art, so it is a privilege to be in dialogue with this place where there is such a fine tradition of craftsmanship and art, she says.
Many people will recognise the name of the exhibition from the phrase in the hymn En vänlig grönskas rika dräkt (The rich garb of friendly greenery), which is taken from the words of Isaiah chapter 40 in the Bible, where human life is compared to grass and flowers that wither.
All flesh is hay is a biblical text about transience. What is your own relationship to transience as a condition of life? Death?
–It is a line of text that I encountered early on as a child growing up in Sweden and pondered. Perhaps it is my Memento Mori, reminding me of my transience and the painful and beautiful aspects of not living forever. I delve into perishable materials and am interested in how contemporary archaeologists challenge historiography by looking at what is no longer there, what has decayed, and trying to discern the activities and people connected to these things, which constitute about 85% of everything humans have ever made.
The exhibition consists of a series of sculptures in dialogue with the interior of Hedvig Eleonora Church. The opening takes place at 6 p.m. and is followed by a conversation between artist Bella Rune and pastor Sven Milltoft at 6.30 p.m. Admission is free.
In her works, Bella Rune often uses textiles in an interwoven system. Threads are often an important part of the works. Through the materials, she often creates large works that change how one experiences the space around them.
How do you view the significance of thread in your creative work and in history?
–In my world of textile foil hats, written language and the development of textile formulations are completely intertwined, a way of reading, but also writing the world. When I claimed that it was the best invention ever, a child replied that it wasn’t an invention at all. What is it then? It's like breathing. Perhaps it is in the tear in a pair of tights or the hole in a jumper that thread first makes itself known. The smallest component in so much of what humans have created, and perhaps the most revolutionary invention and a technology that looks the same now as it did when early humans (and Neanderthals?) twisted fibres from animals and plants. The thread can also be reused; my sculptures are a suggestion of how the thread can be formulated, but it can be taken apart and knitted or woven into something else.
Her art sometimes also incorporates elements of performance. Bella Rune wants art to create new encounters and relationships between people and between different forms of expression, for example between the digital and physical worlds or between contemporary culture and art history.
More information:
(translated with DeepL.com)
