Är du också en sån som kollar på tjusiga soluppgångar och glittriga sjöar och mäktiga moln i mobilen? Och ibland undrar vad det egentligen är man är ute efter?
Petra Lindholm erbjuder ett enkelt svar: mening. Fast det är inte en mening som går att räkna ut, som hur kan man maxa en semesterupplevelse eller regler för hur man ska leva ett gott liv. Utan det att man kan uppleva mening som en känsla i naturen, som när du hör musik som bara stämmer.
Petra Lindholm samlar lager på lager av tyger i sina landskap vilket gör att det känns som att man skulle kunna sjunka in med handen i dem. Vissa är som kulisser på en teater, särskilt eftersom det är så många glansiga och genomskinliga tygbitar.
Precis som i de textila motiven lägger hon videoklipp lager på lager i videoverket Open Heart/Open Mind där tittaren flyter mellan jorden och solen och prövar tanken hur det skulle vara att vara något helt annat i universum än del av just den mänskliga livsformen.
Ibland kan man ju verkligen undra. I mitt digitala flöde spränger det sig in bilder av krig som kan få en helt uppgiven. Men det är förstås logiskt att naturfoton blandas med bilder av våld, eftersom mark och jord är sånt som människor krossar varandra för. Precis så laddade är landskap: det är bilder av platser där väldigt många människor strider och dör. Och det lämnar sår i landskapet.
Men vissa av Petra Lindholms bilder är så där vackra att man tappar orden. De väcker en massa längtan efter att muta in och att ha. Men grejen med naturen är ju att vi är gäster. Den spänningen mellan längtan och lugn, mellan sorg och skönhet lyckas Vandalorum verkligen förmedla.
Jag tror att titeln ”Jorda” är en uppmaning. Att Petra Lindholm menar att var och en av oss är en del av landskapet, som en liten figur som står mitt i det stora skådespelet. Och det är upp till var och en av oss att sjunka in i det.