Johanna Karlsson | Nya verk / New Works

(Scroll down for Swedish)

Johanna Karlsson has in her drawings and sculptures examined nature from a nearly microscopically low angle. The works richness of detail and careful execution give the simple motives – roots, branches of trees and other vegitation – new meaning. 

“Johanna Karlsson’s sense for the nature’s deepest root systems has no comparison on the Swedish art scene today. Ever sense her debut, she has tenderly and consistently investigated the material beyond our understanding of nature. By building the nature by hand, she uncover aspects of a surrounding we take for granted and hardly reflect upon. But her sculptures and drawings of nature has, with time, become stronger and closer to man. Now she takes a big step to create miniature landscape dioramas were the signs of man is shown only by destruction. The landscapes she builds, seems to have been taken from the final judgment, and at the same time, every detail could have been found in any holt or woods. The thoughts goes to the Romantic movement and it’s idea about nature as reflection of the human’s state of mind. In Johanna Karlsson’s work the metaphors become physical and obvious. To tell the story short, it’s one of this years best exhibitions.”
/Anders Olofsson (www.konsten.net)

--

Johanna Karlsson har i sina teckningar och skulpturer undersökt naturen ur ett närmast mikroskopiskt grodperspektiv. Verkens detaljrikedom och omsorgsfulla utförande ger de enkla motiven – rötter, trädens grenar och annan vegetation – nya betydelser.

“Johanna Karlssons känsla för naturens innersta rottrådar är utan jämförelse i samtida svensk konst. Alltsedan debuten har hon omsorgsfullt och konsekvent arbetat med att utforska den materialitet som ligger bakom vår naturuppfattning. Genom att bygga naturen för hand frilägger hon aspekter av en omgivning vi vanligtvis tar
för given, och som vi knappast ägnar en tanke. Men hennes skulpturer och teckningar av natur har med tiden fått an allt starkare närhet till människan. Nu tar hon steget fullt ut, och skapar naturdioramor i miniatyr, där spåren av människans framfart nästan kan anas i skepnaden av en långs driven förstörelse. Landskapen hon bygger upp tycks hämtade från tiden för den yttersta domen, samtidigt som varenda detalj skulle ha kunnat iakttas i vilken skogsbacke som helst. Tankarna går till de gamla romantikernas föreställning om naturen som en spegling av människans sinnestillstånd, men i Johanna Karlssons tappning blir metaforiken högst fysiskt påtaglig och ångande av jordig fuktighet. En av årets hittills bästa utställningar, kort och gott.”
/Anders Olofsson (www.konsten.net)